Zucchiniblommor med ricotta, citron och tomatdipp
Frasig smet, en mjuk fyllning med citron och basilika och en frisk tomatdipp: de här fyllda zucchiniblommorna är en elegant men lättlagad varm förrätt.
Från trofie med pesto från Ligurien till cacio e pepe från Rom: de här italienska recepten visar hur varierade pasta, grönsaker och långkok kan vara. Välj något snabbt med en glansig sås, en lunch med fräscha örter eller en måltid som får puttra i lugn och ro. I varje rätt gör tekniken och några väl valda ingredienser skillnaden.
100 receptVisa recepten
Frasig smet, en mjuk fyllning med citron och basilika och en frisk tomatdipp: de här fyllda zucchiniblommorna är en elegant men lättlagad varm förrätt.
Matiga gröna linser och söt, rostad pumpa får friskhet från citron och salvia. Hasselnötter ger varje tugga ett knaprigt inslag.
Varm, kraftigt bryggd espresso hälls över kall vaniljglass och smälter kanterna till en krämig kaff sås. Hemgjord hasselnötspraliné ger ett knaprigt, lätt bittert inslag.
Vita bönor och kronärtskockshjärtan blir tillsammans en krämig, grov dip med frisk citron. Ett krispigt lager av parmesan och ströbröd får fin gyllenbrun färg i ugnen; servera med rostat bröd och tunna skivor fänkål.
Krämiga borlottibönor suger åt sig den friska dressingen fint; rostad paprika, krispig stjälkselleri och knaprigt brödsmul ger variation. Ett färgstarkt tillbehör som smakar bäst ljummet.
Bitter radicchio, krispig fänkål och saftig apelsin ger den här hackade salladen många fina kontraster. Kikärter ger stadga; en del rostar du krispiga och strör över precis före servering.
Gyllenbrun stekt gnocchi, kryddig fläskkorv och vindruvor som spricker i pannan: tillsammans blir de en sötsalt sås med en frisk ton av rödvinsvinäger. Salvia sätter pricken över i.
Rostad röd paprika blir en len, lätt söt sås som fastnar i rigatonin. Rostad mandel och persilja ger varje tugga en frisk, krispig kontrast.
Milda sardiner och långsamt stekt fänkål blir en smakrik, glansig sås till linguine. Rå fänkål, citron och persilja gör rätten frisk och ger varje tugga lite tuggmotstånd.
Gyllenbrun stekt gnocchi och söt, rostad rödbeta får en frisk motpol av rödvinsvinäger och krispig salvia. Hasselnötter ger en rejäl crunch i den här färgstarka, italienskinspirerade huvudrätten.
Mjukkokt orzo, purjolök med mörkt rostade kanter och frisk citron: en krämig huvudrätt som ändå känns lätt tack vare en sked ricotta på toppen.
Kokt småpotatis får knapriga kanter i en het ugn och förblir mjuk inuti. En grovhackad salsa verde med persilja, kapris och ansjovis ger fräsch syra och mustig smak; skeda över den precis före servering.
Mjuka zucchiniblommor med en frisk ricottafyllning: snabbt tillagade i ugnen och serverade med tomatsalsa. En lätt förrätt där krämig ost, citron och mogen tomat håller varandra i balans.
Den här italienska skedkrämen vispas fluffig i vattenbad med äggulor, socker och Marsala. Servera den varma, skummiga zabaglionen direkt med friska röda bär.
De här sicilianska auberginebollarna har ett gyllenbrunt, frasigt yttre och en mjuk insida med pecorino och persilja. Servera dem varma med en enkel tomatsås att doppa i.
Kronärtskockor fylls med vitlök, mynta och persilja och får sjuda försiktigt i olivolja och vatten. Servera dem ljumma som italiensk förrätt, med den smakrika skyn till.
De här toskanska crostini kombinerar knaprigt rostat bröd med en varm, mustig kycklingleverpaté. Salvia och lök ger djup, och en skvätt buljong gör patén krämig utan att dölja leversmaken.
Mjuka, gyllenbruna cornetti med tunna smörlager och en liten sked aprikosmarmelad. Fyll några och låt resten vara naturella: då känner du tydligt smaken av den luftiga jästa degen i sig.
Mjuka savoiardikex, aromatisk alchermes och två lager vaniljkräm: ett med vanilj och ett med mörk choklad. Efter några timmar i kylskåpet går det fint att skära upp den här italienska klassikern, och smakerna har hunnit sätta sig ordentligt.
Gyllenbrun pumpa, krispig salvia och frisk citronricotta förvandlar kort pasta till en krämig men ändå lätt huvudrätt. Ugnen gör det mesta av jobbet; med lite pastavatten binder du ihop allt till en blank sås.
Frisk apelsingranité får en mjuk, fruktig smak av olivolja och ett knaprigt inslag av små mandelmaränger. Granitén behöver framför allt tid i frysen; under tiden skrapar du loss iskristallerna med en gaffel.
Kryddig korv och lätt bitter endive blir tillsammans en fyllig pastasås. Citronskal och lagrad ost ger friskhet och sälta utan att endiven hamnar i bakgrunden.
Gyllenbruna kronärtskockshjärtan, söta gröna ärtor och citron gör den här pastan frisk och smakrik. Ricotta och pastavatten binder ihop allt till en lätt, glansig sås utan grädde.
Broccolin blir delvis en grov sås i den här snabba pastarätten, medan resten behåller sitt tuggmotstånd. Citron ger friskhet och rostad mandel bidrar med en krispig kontrast.
Rätterna i den här samlingen kommer från olika delar av Italien, med sina egna ingredienser och tillagningssätt. I Ligurien stöts basilika, vitlök, pinjenötter, ost och olivolja till en pesto; till trofie kokas även potatis och haricots verts i samma kastrull. Kombinationen gör måltiden matig och pastavattnet hjälper till att binda peston till en sås. Cacio e pepe från Rom består i stället enbart av spaghetti, Pecorino Romano och svartpeppar. Här är tekniken avgörande: blanda ost och pastavatten gradvis, bort från värmen, så att såsen blir slät i stället för grynig.
Även för välkända rätter spelar de regionala benämningarna roll. Pasta alla Norma är siciliansk och lagas med stekt aubergine, tomat, basilika och ricotta salata. Ossobuco alla milanese får puttra länge och toppas strax före servering med gremolata av persilja, citron och vitlök. Recepten på vitello tonnato och farinata förknippas med Piemonte respektive Ligurien. Andra rätter är italienskinspirerade, men kopplas här inte till någon särskild region.
För en pastarätt med en tydlig, krämig sås är cacio e pepe och trofie al pesto bra val; båda kräver uppmärksamhet när de blandas, men tar inte lång tid att laga. Pasta alla Norma har fler moment: auberginen steks separat tills den är gyllenbrun, så att den mjuka tomatsåsen inte tar över all textur. Spaghetti alle vongole bygger på en lätt sås av musselspad, vin och olivolja. Vänta med att salta tills du har smakat på såsen, eftersom musselspadet redan kan vara salt.
Den som hellre lagar en rätt som får stå längre på spisen kan välja ossobuco. Arancini kräver däremot lite planering: saffransriset och ragùn måste svalna innan du panerar och friterar de fyllda bollarna. För en enklare lunch passar farinata, frittata eller salladen med radicchio, blodapelsin och farro. Den sistnämnda kombinerar bitter, grillad radicchio med citrus, mustiga gryn och hasselnöt för en fräsch och krispig kontrast.
I grönsaksrätter skapar topping och textur balans. Grillad fänkål med vita bönor får en fräsch salsa verde med persilja, kapris och citron; ansjovis kan läggas till för en fylligare, salt smak. Rostad romanesco får också kaprissalsa, men dessutom pangrattato: grovt brödsmul som steks krispigt i pannan och strös över grönsakerna strax före servering. Förvara smulet separat till sista stund så att det håller sig krispigt.
Färska kronärtskockor är säsongsbetonade; välj fasta exemplar med slutna blad när de finns att få tag på. De kräver en del putsning, sedan gör kokningen dem möra och grillningen ger dem brynta kanter. Bagna cauda, en varm sås med ansjovis och vitlök som förknippas med Piemonte, ger en salt och fyllig kontrast. Till bönor med salvia kan torkad salvia användas om färska blad saknas: ta mindre och tillsätt den i oljan. Servera bönorna med rejält rostat bröd, eller ställ grönsaksrätterna bredvid en enkel pasta när du vill ha en mer omfattande måltid.