OM DET HÄR RECEPTETPurjolök med rökiga snittytor och friska kontraster
Purjolök blir mjuk och mild när den tillagas, men kan också få en djup, rostad smak vid hög temperatur. De mörka snittytorna ger rätten dess karaktär; insidan ska vara mjuk, inte torr eller förkolnad. Tjock purjolök passar bra eftersom halvorna håller formen och är lätta att servera efter rostningen. Skölj dem noga: det fastnar ofta jord mellan de gröna bladen. Låt en liten bit av roten sitta kvar, så håller lagren ihop när du sköljer och tillagar löken.
Det här handlar om kontraster. Tahini gör yoghurten fylligare och lätt nötaktig, medan citronsaften håller såsen klar och frisk. Tillsätt vattnet lite i taget: tahinin tjocknar först och blir sedan slät och lätt att skeda upp. Smaka av innan du serverar såsen till purjolöken; citroner varierar i saftighet och tahini kan ha en ganska kraftig smak. Bovetet ger ett torrt, knaprigt tuggmotstånd. Rosta kornen utan olja och håll koll på dem: så snart de doftar och börjar få lite färg är de klara.
Purjolök finns i gott om i Nederländerna framför allt från hösten till och med våren, även om den finns i butikerna året runt. Välj fasta exemplar med fräscha blad och utan slappa eller skadade partier. Om du inte hittar tjock purjolök kan du ta fler tunna och hålla noga koll på dem under rostningen; de blir mjuka snabbare. Har du inget bovete hemma? Rostade pumpafrön ger också crunch, men har en annan, mer framträdande nötig smak. För en mildare sås kan du byta ut en del av tahinin mot mer yoghurt.
Servera purjolöken varm eller ljummen, så håller sig såsen krämig och den rostade smaken kommer fram ordentligt. Den passar till bulgur, ris eller linser och är också god till stekt fisk. Lägg helst på såsen och bovetet på purjolöken precis före servering, så håller toppingen sig knaprig. Förvara rester övertäckta i kylskåpet och ät dem inom två dagar. Värm purjolöken försiktigt i ugnen eller i en stekpanna; låt såsen stå för sig och lägg på den efteråt. Om bovetet har mjuknat kan du rosta det snabbt igen.