OM DET HÄR RECEPTETRätt balans mellan kaka och sirap
Şekerpare betyder ungefär ”en bit sött” och syftar på små gräddade kakor som suger upp sirap efter gräddningen. De hör till den turkiska sötsakstraditionen, där sirapsbakverk förekommer i många olika former. Det här receptet håller sig till en välbekant kombination av smör, mjöl, mannagryn och mandel. Kakorna är inte tänkta att vara spröda småkakor: ytan får färg i ugnen, medan inkråmet förblir mjukt och sedan håller kvar en del av sirapen.
Finmalda mannagryn ger degen en lätt grynig konsistens och gör den annorlunda än en kaka bakad enbart med mjöl. Använd finmalda mannagryn, inte en grov sort för gröt eller couscous; grova mannagryn gör degen svårare att forma jämnt. Mjukt smör går lätt att blanda ner i degen, men smält smör kan göra kakorna plattare och fetare. Knåda bara tills degen går ihop. Om du knådar den länge utvecklas gluten i mjölet, vilket kan göra kakorna fastare än önskat.
Sirapen är enkel: socker, vatten och citron. Citronen bryter av sötman och hjälper till att hålla sirapen frisk i smaken. Låt den svalna efter kokningen medan kakorna gräddas. Häller du kall eller ljummen sirap över kakor som precis har kommit ut ur ugnen kan de suga upp vätskan utan att genast tappa formen. Flytta dem inte efter att du hällt över sirapen; låt dem få tid att suga upp den. Exakt hur mycket de suger upp kan variera något beroende på kakornas storlek och hur länge de har gräddats.
En skalad mandel är en vanlig, enkel garnering och syns tydligt mot den gyllene ytan. Har du bara mandlar med skal kan du använda dem; smaken är liknande, även om kakan ser lite annorlunda ut. Servera şekerpare rumstempererade med starkt kaffe eller te. Lägg dem i ett lager i en lufttät burk i kylskåpet och använd dem inom tre dagar; konsistensen blir vanligtvis lite mjukare där. Låt dem stå en stund i rumstemperatur före servering, så att smöret och sirapen inte känns hårda.