OM DET HÄR RECEPTETKål med rostade kanter
Vitkål får en annan roll i den här rätten än i en rå sallad eller en wok med finstrimlad kål: tjocka klyftor rostas i en het ugn tills de yttersta bladen får mörka kanter och mitten blir mjuk. Skär kålen genom stocken i klyftor så att bladen håller ihop. Lite utrymme på plåten hjälper kålen att rostas i stället för att ångas; använd vid behov två plåtar. Stocken är stadig, men behöver inte tas bort så länge den håller ihop klyftorna.
Vitkål finns ofta lättillgänglig och håller sig vanligtvis länge; under de kallare månaderna passar dess rejäla karaktär extra bra i varma rätter. De vita bönorna gör klyftorna till en komplett måltid och ger en mjuk, krämig kontrast till kålen. Bönor på burk eller i glas är smidiga: skölj och låt dem rinna av innan de läggs i kastrullen. Både cannellinibönor och smörbönor går bra. Det går också att använda torkade bönor, men koka dem först tills de är mjuka och använd dem sedan i den här rätten.
Tahini, citron och vatten blir en sås som både smakar fylligt och friskt. Tahini kan skikta sig i burken; rör först om tills den är helt slät. Tillsätt vattnet gradvis: blandningen kan först verka tjockare, men blir sedan slätare och mer lättflytande. Om såsen är för tjock, rör i ytterligare en liten skvätt vatten. Smaka av med citron och salt, eftersom syrligheten varierar mellan citroner och tahini kan vara lätt bitter i sig. Persilja gör rätten fräsch; chiliflakes ger en mild, varm hetta som är lätt att dosera vid bordet.
Servera kålen direkt ovanpå de varma bönorna, så att de rostade kanterna syns och inte försvinner i såsen. Rätten är mättande nog som den är till middag, men passar också med tunnbröd eller en enkel skål ris om du vill servera något extra. Förvara rester övertäckta i kylen och ät upp dem inom två dagar. Värm kål och bönor ordentligt i en kastrull eller ugn; förvara tahinisåsen separat och ringla den över efter uppvärmningen. Kålen blir mjukare när den förvaras, så för störst kontrast är det bäst att servera den nyrostad.