OM DET HÄR RECEPTETPaprika som sås, inte som tillbehör
I den här rätten gör rostad paprika samma jobb som en tomatsås: den ger pastan färg, sötma och en fyllig grönsakssmak. När paprikorna rostas tills de är helt mjuka får fruktköttet dessutom en lätt rökig ton. Svarta blåsor på skalet är inget problem; skalet tar du bort innan du använder paprikan. Såsen får gärna vara grov, så att både mandeln och paprikan behåller sin karaktär.
Mandel ger såsen fyllighet och en mjuk, lätt grynig konsistens. Använd skållad mandel för en mildare smak, eller mandel med skal för ett lite jordigare resultat. När du rostar mandeln en kort stund blir den mer aromatisk och lättare att mala till smulor. En matberedare går snabbt, men kör i korta pulser: om du mixar länge kan mandeloljan frigöras och göra såsen tung.
Ansjovisfiléerna löses till största delen upp i såsen när du blandar den. De ger framför allt sälta och umami, inte en tydlig fisksmak. Smaka därför av på slutet innan du tillsätter mer salt; ansjovisen och pastavattnet bidrar redan med salt. Citronsaft piggar upp den söta paprikan. Om paprikan redan är riktigt frisk i smaken kan du börja med mindre citron och tillsätta mer efter smak.
Röda spetspaprikor är praktiska tack vare sin avlånga form, men vanlig röd paprika går också bra. Under sommaren och den tidiga hösten finns paprika ofta i överflöd; resten av året går det bra att använda paprika från mataffären. För en mildare variant kan du hoppa över ansjovisen och tillsätta lite extra salt, även om det förändrar såsens fylliga umamismak. Valnötter kan ersätta mandeln, men ger en mer framträdande och beskare smak.
Kort pasta med räfflor eller hål, som rigatoni eller fusilli, fångar upp den grova såsen fint. Spara en kopp pastavatten innan du häller av pastan: stärkelsen hjälper oljan och paprikaköttet att binda ihop till en blank sås. Servera direkt, gärna med en enkel grön sallad till. Överbliven sås kan förvaras övertäckt i kylskåpet och användas inom tre dagar; värm den försiktigt och späd vid behov med lite vatten.