OM DET HÄR RECEPTETBittert, mjukt och knaprigt på samma tallrik
Broccoli rabe, även kallad rapini, har smala stjälkar, blad och små blomknoppar. Smaken är tydligt grön och bittrare än vanlig broccoli. Just den karaktären passar fint ihop med de mjuka, krämiga vita bönorna. Fusilli fångar upp såsen i skruvarna, medan stjälkarna och bladen fortfarande känns igen. Citronen lyfter smakerna och det rostade brödsmulet ger varje tugga en torr, knaprig kontrast.
Den korta blancheringen dämpar den skarpaste beskan och gör stjälkarna nästan färdiga. Skär tjockare stjälkar i mindre bitar så att de tillagas ungefär lika snabbt som bladen. Låt inte grönsaken ligga länge i vattnet efter blancheringen: den ska sedan stekas en kort stund med vitlök och chiliflakes. Då hinner vitlöken ge oljan sin arom utan att bli mörk och bitter. Spara en mugg av pastavattnet; stärkelsen hjälper bönorna och oljan att bilda en lätt sås.
Broccoli rabe är inte alltid så lätt att hitta. Som alternativ fungerar blast från majrova eller en blandning av bimi och en näve grönkål, även om smaken då blir mildare eller får en annan beska. Blanchera stadiga stjälkar lite längre än de mjuka bladen. Vita bönor på burk eller i glas är praktiska: skölj dem och låt dem rinna av ordentligt. Cannellinibönor är mjuka och krämiga, men stora vita bönor passar också bra. Till brödsmulet kan du grovriva eller smula gammalt bröd; fint ströbröd ger inte lika rejält crunch.
Rosta brödsmulet gyllenbrunt separat och strö det över pastan precis före servering. Då håller det sig knaprigt när bönsåsen och pastavattnet omsluter fusillin. Riv citronskal över rätten och tillsätt saft efter smak: börja med en halv citron och smaka av, eftersom syrligheten beror på frukten och på hur bitter grönsaken är. Servera direkt som huvudrätt, gärna med en enkel grön sallad. Rester kan förvaras övertäckta i kylskåpet och värmas försiktigt med en skvätt vatten; brödsmulet blir dock mjukare.