OM DET HÄR RECEPTETMörka kanter, frisk sås
Vitkål är tillräckligt fast för att stekas i klyftor utan att genast falla isär. Skär kålen i fyra delar och låt stocken sitta kvar: den håller ihop bladen. När snittytorna steks ordentligt karamelliseras de yttersta lagren och får en lätt rökig, söt smak. Därefter tillagas kålen färdigt i ugnen, där värmen fördelas jämnare än i en panna. Räkna med en mjuk kärna som fortfarande har lite motstånd, inte med kål som faller helt isär.
Såsen är inspirerad av beurre blanc, en fransk smörsås där kallt smör vispas in i en reducerad vinblandning. En liten kastrull och låg värme hjälper till att hålla såsen slät: låt först vinet koka ner ordentligt och vispa sedan ner smöret lite i taget. Om såsen kokar kan emulsionen skära sig. Cornichoner tillför sälta och syra, så att smöret inte känns tungt. Hacka dem fint nog för att märkas i varje sked sås, men inte så fint att de försvinner.
Rågbröd ger en jordig, rejäl crunch som passar bra till den rostade kålen. Färskt bröd kan du själv smula grovt; gammalt rågbröd blir snabbt knaprigt i pannan. Panko går också bra, men är mildare och mindre smakrikt. Har du inga cornichoner hemma? Använd finhackad inlagd gurka och tillsätt en liten skvätt av lagen från burken. Den brukar ha mildare smak, så smaka på såsen innan du tillsätter mer salt.
Vitkål finns att köpa i Nederländerna året om och säljs ofta som lagringsgrönsak; under de kallare månaderna passar den kraftiga smaken bra till varma, smöriga rätter. Servera klyftorna som tillbehör till stekt potatis, linser eller en enkel bit fisk. Med bröd att suga upp såsen med kan rätten också bli en lättare huvudmåltid. Ställ helst fram kålen och såsen direkt. Rester kan svalna, täckas över och förvaras i kylskåp i upp till två dagar; värm kålen försiktigt. Beurre blanc kan skära sig vid förvaring eller uppvärmning, så gör den helst precis före servering.