Mör kyckling tar upp den mustiga, lätt söta smaken från mörk och ljus soja medan den sjuder. Schalottenlök, vitlök, ingefära och varma kryddor ger den glansiga såsen djup, medan gurka och ris håller måltiden fräsch och välbalanserad.
Ayam masak kicap betyder kyckling tillagad med kicap, det malajiska ordet för soja. Rätten finns i många varianter i hemmen: en sås kan vara mörkare eller sötare, en annan får mer hetta eller kryddor. I den här versionen bidrar både mörk och ljus soja med färg och smak. Mörk soja ger framför allt en djup färg och ett fylligt, lätt sött intryck, medan ljus soja tillför mer sälta och umami. Eftersom olika märken skiljer sig åt i sälta och intensitet är det klokt att smaka av såsen mot slutet innan du tillsätter extra salt.
Kycklinglår passar bra i en gryta: de förblir saftiga när de tillagas långsamt och kan ligga lite längre i såsen utan att snabbt bli torra. Använd lår med ben för extra smak och räkna med några minuters längre tillagningstid; benfri lårfilé är enklare att äta och blir klar snabbare. Kycklingbröst går också bra, men behöver sjuda kortare tid och är mindre förlåtande. Om du bryner kycklingen runt om först får såsen mer djup. Sedan gör den långsamma sjudningen att aromerna och sojan tränger in i köttet, samtidigt som såsen gradvis tjocknar.
Schalottenlök, vitlök och ingefära utgör den aromatiska grunden. Kanel och stjärnanis ger en varm, karakteristisk kryddton, men bör inte ta över: låt dem sjuda hela och plocka eventuellt upp dem före servering. Mörk soja varierar mellan olika butiker. Om du bara har ljus soja blir rätten ljusare i färgen, och lite extra socker kan komplettera sötman, men det är ingen exakt ersättning. Använd socker med måtta: såsen ska vara glansig och sötsalt, inte sirapslik.
Gurka ger en sval och krispig kontrast till den varma såsen. Skär den strax före servering så att den håller sig fräsch. Lite limesaft kan pressas över, men behövs inte till den här enkla kombinationen. Servera med vitt ris som fångar upp såsen. En grönsak som ångad pak choi eller haricots verts passar också till, utan att ta över smaken från kycklingen. Kyl snabbt ner rester i en tättslutande behållare och ät dem inom två dagar. Värm kycklingen och såsen ordentligt i en kastrull; tillsätt en skvätt vatten om såsen har tjocknat under förvaringen.
Skölj riset tills vattnet är nästan klart, om du vill. Koka det enligt anvisningarna på förpackningen och håll det varmt.
Torka kycklingen. Hetta upp oljan i en rymlig gryta på medelhög värme. Bryn kycklingen runt om i omgångar och lägg åt sidan.
Lägg schalottenlöken i samma gryta och stek i 3 minuter tills den mjuknar. Tillsätt vitlök och ingefära och stek i ytterligare 1 minut.
Tillsätt kanel, stjärnanis, båda sorterna soja, socker och vatten. Rör om och lägg tillbaka kycklingen i grytan.
Koka upp, sänk värmen och låt sjuda försiktigt med locket på glänt i 30–35 minuter. Vänd kycklingen efter halva tiden. Kontrollera att kycklingen är helt genomlagad; använder du en termometer ska innertemperaturen vara minst 74 °C.
Ta av locket och låt såsen sjuda ytterligare några minuter om det behövs, tills den blir glansig och fäster lätt på kycklingen. Smaka av och plocka upp kanelen och stjärnanisen.
Skär gurkan i tunna skivor. Servera kycklingen och såsen med ris och gurka.
HuvudrättSöt majs, en skvätt grädde och lite lime ger en matig soppa med både mjuka och hela majskorn. Krispiga tortillaremsor, koriander och chiliolja tillför fräschör, hetta och härligt tuggmotstånd i varje skål.
HuvudrättEn matig tallrik med pärlkorn med tuggmotstånd, söt kumminrostad morot och gyllenbruna kikärter. Den friska såsen med örter, citron och tahini knyter ihop allt, och rostade sesamfrön ger lite crunch.
TillbehörGyllenbruna rostade kronärtskockshjärtan, en fräsch dipp med tahini och citron och ett knaprigt strössel av persilja och bröd: en enkel förrätt att dela på.