OM DET HÄR RECEPTETEn kaka med lite mer tuggmotstånd
Den här kakan bygger på kontrasten mellan mjuk frukt och en kaka med lite mer tuggmotstånd än en vanlig smörkaka. Mandelmjöl ger insidan en fyllig, lätt nötig smak; fint majsmjöl ger en subtilt grynig känsla i munnen. Använd finmalet majsmjöl, som ibland säljs som polenta eller majsgryn, och inte majsstärkelse: det senare binder på ett annat sätt och ger inte samma struktur. En del vanligt vetemjöl gör smeten tillräckligt stadig för att bära frukten.
Aprikoser är som bäst på sommaren, när de doftar gott och ger efter lite vid lätt tryck. Välj mogna men fortfarande fasta frukter, så att halvorna behåller formen och inte genast sjunker ner i smeten. Lägg dem med snittytan uppåt; under gräddningen blir fruktköttet mjukt och glansigt, medan kakans kanter får en gyllenbrun färg. Om färska aprikoser är svåra att få tag på utanför säsongen kan du använda mogna persikor. Använd helst inte aprikoser på burk: de är ofta väldigt mjuka och tillför extra vätska.
Timjan ger en örtig, torr kontrast till den söta frukten. Repa bladen från kvistarna och använd dem sparsamt; smaken ska gå att känna utan att ta över från aprikoserna. Citronskal gör helheten friskare, medan en nypa salt ger smöret och mandeln mer djup. Vispa smöret riktigt mjukt med sockret innan du tillsätter äggen. Då blir smeten tillräckligt luftig, även om majsmjöl och mandelmjöl naturligt gör kakan något kompaktare.
Låt kakan stå kvar i formen en stund efter gräddningen. Den varma kakan är ömtålig och blir fastare när den svalnar; ljummen är den fortfarande mjuk och doftande, men redan lätt att skära upp. En sked osötad yoghurt ger en frisk, lätt smak, medan crème fraîche blir ett fylligare tillbehör. Servera kakan som dessert eller till kaffet. Förvara avsvalnade rester övertäckta i kylskåpet och ät dem inom tre dagar; låt en bit stå en stund i rumstemperatur före servering.